Texten är lånad av min vän Sofia från lägret → http://sofialovee.blogg.se

Något jag lärde mig på lägret var att vad som än händer (nästan) på ett ridpass så är det inte hästens fel. Maria som har varit åratal i hästvärlden och avlat fram väldigt fina hästar har väldigt stor erfarenhet inom hästar. Det jag lärde mig främst under veckan på Stuteri MW var att det inte någonsin är hästens fel när man rider.

 

 

 

 

 

 

Rider DU bra kommer hästen gå bra. Hur dåligt utbildad den än är. Vill du ha en lättlärd häst? Varför? Om du gör fel kommer den lära sig det lika snabbt som när du gör rätt. En häst vill inte göra fel, om du sitter på hästen med ett stadigt säte och fina hjälper kommer du lika väl kunna rida LA dressyr samma dag.

 

Fia (Sofie) som är Marias dotter red sin hingst Feno-Me på en ridteori en dag och det såg så otroligt lätt ut. Hästen flög fram och Fia hade ett stadigt säte (så stadigt att hon har ridit utan sadelgjord veckan vi var där..). Julia, en lägerkompis, vann  en bajsplockar tävling och fick sitta upp på Feno-Me som är värd miljoner. Och vips. Där går Feno-Me och ser inte alls likadan ut som när Fia red. Julia skrattade bara och sa "Det här var ju as svårt, det ser ju jätte enkelt ut när Fia rider". Det var sådan skillnad och det var då vi förstod alla att hur bra häst du än har kommer den inte gå bra med en dålig ryttare på ryggen.

Jag & Miramar dag 3. Efter fösta lektionenen på henne var jag förtvivlad och så sur för att jag tyckte att jag hade fått en "dålig häst". Hon gick med huvudet rakt upp i luften, lyssnade ingenting på mina hjälper och ingenting klickade. Men efter varje lektion gick det bättre och bättre och dag 3 så släppte allting. Jag förstod mig på Miramar och visste exakt hur JAG skulle göra för att hon skulle bli avslappnad och lyssna. HON ändrade ingenting utan JAG ändrade min ridning och plötsligt blev allting så mycket bättre. Häftigt hur samma häst kan röra sig så olika beroende på vem ryttaren är!